Ledare. Andreas Gustavsson.

2017-08-17 03:00

Alliansen styrs av ­en desperat kaospilot

Det finns uppenbar risk att hon före september 2018 orsakar avsevärd skada. Ja, på sitt eget döende parti. Men även på svensk politik i stort.

Det krävs skämskudde för den som bryr sig om att följa Kristdemokraternas resa ut ur riksdagen och vidare till periferin från vilken det inte finns någon återvändo.

Vem ska rösta på dem?


Prenumerera på Dagens ETC:s nyhetsbrev

 

Den som tror att muslimer kommer till Sverige för att utföra jihad mot våra sunda värderingar har redan ett annat favoritparti. Men den som vill urholka aborträtten genom att tillåta samvetsfrihet för vårdpersonal? Ja, här finns väljare. Som uppskattar traditioner, som bottnar i religion, som fruktar att familjen ska brytas sönder av nymodigheter som jämställdhet och föräldraledighet. Problemet för Ebba Busch Thor är bara att de är alldeles för få. Kretsen kring konservativa frikyrkor skapar som mest ett ytterlighetsparti.

284 806 själar röstade på Kristdemokraterna i förra valet. Ska vi gissa att partiet aldrig kommer att få fler väljare? 2018 tar det slut. Kristdemokraterna tvingas lämna riksdagen. På grund av irrelevans.

Politik är inte alltid person. Men ibland är det ena direkt avhängigt det andra. Ebba Busch Thor har förstört Kristdemokraterna. När hon tillträdde talade hon varmt om människans lika värde, om hennes rätt till självbestämmande, att hon måste skyddas från ”klåfingriga politiker som har en och samma lösning för alla”.

Sedan har Ebba Busch Thor – tilltagande med opinionsläget – jagat vågen. Nu kommer den. Nej, nu! En strömning av åsikter som det kan kopplas politik till. Först ut får rösterna. Men det plötsliga lyftet har uteblivit. Ebba Busch Thor har spolats upp på stranden.

Vad tänker hon? Flyktingars fallenhet för terror och sexualbrott fungerade inte, nu prövar jag med försvaret. Kanske. Hon är svår att läsa. Som en dimma utan synlig substans, annat än utspelen, höftade efter vad ledningen tror att verklighetens folk önskar sig just där och då.

Det handlar bara om omedelbar utväxling. Som uteblir.

Improviserar hon? Den känslan infinner sig varje gång Ebba Busch Thor positionerar sig. Som senast med beskedet att Kristdemokraterna lämnar försvarsdiskussionen. ”Samtalen är inte längre konstruktiva”, menar Ebba Busch Thor. Hon vill utöka anslagen. Men nu kommer hon att lägga sin kraft på att rikta misstroendeförklaring mot Peter Hultqvist (S). ”Försvarsministerns förtroende är förbrukat”, twittrade hon – före övriga borgerliga partiledare, innan Alliansen beslutat om en gemensam linje.

Ebba Busch Thor spanar efter vågen.

Hon surfar politik.

Det är desperation.

Kristdemokratiska veteraner ser hur partiets arv – från Göran Hägglund – offras för att ledningen navigerar mer fel för varje dag, för varje nytt utspel. Ebba Busch Thor är kaospiloten. Hon störtar sitt parti. Kristdemokraterna utvecklas till en sensationell fars.

Sabotaget mot decemberöverenskommelsen var bara början. Det slutar inte heller med kravet att omgående fälla regeringen (ett utspel som inte ens förankrats i partistyrelsen).

Ju närmare valet, desto mer egenmäktig och konfliktfixerad blir Ebba Busch Thor. Aningen jobbigt för Alliansens partiledare som i realtid måste hantera att Ebba Busch Thor fattar avgörande policybeslut. Men även jobbigt – nej, farligt – för alla andra som har att vänta en situation där Ebba Busch Thor kommer att försöka få genomslag.

Hon leder Alliansens minsta parti, men det hindrar henne inte från att driva Anna Kinberg Batra – som trots allt fortsatt leder Alliansens största parti – framför sig. Det var inte Moderaterna som först sträckte ut en hand till Sverigedemokraterna.

Ebba Busch Thor sa redan i september i fjol att hon inte betraktar Sverigedemokraternas ”officiella politik” som rasistisk: ”Jag har mött sverigedemokrater som är rasister, men det har jag gjort också i andra partier.”

Samtidigt har ingen annan partiledare, utom Jimmie Åkesson, målat en lika dyster bild av sakernas tillstånd.

Lyssna på hennes tal i Almedalen.

2015 handlade det om ryska ubåtar, IS-resenärers landsförräderi, flyktinganstormning och åsiktskorridor.

2016 varnade hon mot en fond av svenska flaggor för ”värderingskrisen”, där åldringar misshandlas av ungdomsgäng och kvinnor antastas på festivaler: ”Värden som byggt vårt hem starkt, som tillit, frihet, jämlikhet och människors lika värde, är hotade.”

I år var det ”vänstern” och ”vissa liberaler” som med ”integrationsretorik” hotar handskakningar mellan män och kvinnor, skolavslutningar i kyrkan, Lucia.

Det blev en gnutta socialt ansvarstagande också. För säkerhets skull. Regeringen sviker de äldre, sa Ebba Busch Thor – vars föregångare hade åtta år på sig att som minister förbättra deras tillvaro.

Nej, vågen kom inte.

Vad finns kvar? En ny logotyp. Där både K och D har placerats i en fyrkantig box, men åtminstone tryggt över ett streck. Annars …  Turbulens. Fälla regeringen. Fler giftiga utspel runt föreställningen om att Sverige belägrats av barbariska kulturer och värderingar. Ännu mer populism (hittills har det bara resulterat i att liberalt sinnade lämnat för Liberalerna och Centerpartiet, medan konservativa – och flyktingfientliga – gått till Sverigedemokraterna).

Nu gör Ebba Busch Thor sitt sista år som partiledare.

Det finns uppenbar risk att hon före september 2018 orsakar avsevärd skada. Ja, på sitt eget döende parti. Men även på svensk politik i stort.